Start Om klimatfakta Registrering Logga in Logga ut Gamla klimatfakta

Användare:


Klimatfakta.info

Hjälp till att utveckla Klimatfakta.info - bli användare

Sök sida

Uppdatering pågår.

Atmosfären

Jordens luftlager

Jordens atmosfär är det gashölje som omsluter jorden och hålls kvar av jordens gravitationskraft. Den består av omkring 78% kväve och 21% syre. Dessa gaser tillsammans med argon står för mer än 99 % av atmosfärens massa, om vattenånga inte har räknats in. Hela denna gasblandning kallas allmänt för luft.

Atmosfären skyddar livet på jorden genom att absorbera skadlig ultraviolett strålning från solen och kosmisk strålning från rymden och även genom att minska temperaturskillnaderna mellan dag och natt samt att höja medeltemperaturen på jorden.

Atmosfären har inget abrupt slut utan tunnar gradvis ut i tomma rymden. Inom rymdfarten definieras rymden som 100 km ovanför havsnivå. Spår av atmosfären finns ända ut till ungefär 1 000 km höjd.

Atmosfärens utveckling

Jorden bildades vid solsystemets tillkomst för omkring 4,5 miljarder år sedan. Den första jordatmosfären dominerades av väte och helium. När solen kom igång med sin fusion och började stråla ut energi ökade temperaturen i jordens atmosfär. 

För cirka 4 miljarder år sedan hade en ny typ av atmosfär börjat dominera. Genom radioaktivitet i jordens inre och gravitationell sammandragning av protojorden (alstrar värme) skickades olika ämnen i gasform ut ur jordens inre. Därmed uppkom en ny typ av atmosfär, i storleksordning troligen vattenånga, koldioxid och vätesulfid. Mindre mängder av kväve, koloxid, metan och ammoniak.

Den stora vattenmängden bildade oceaner. Vattnets kretslopp började med avdunstning, regn, avrinning och tillbaka till haven. Koldioxid löstes i havet liksom vätesulfiden. Kvar blev kväve, metan och ammoniak. Fortfarande fanns i princip inget syre.

De urtida oceanerna bidrog till vattenånga i atmosfären. Högt upp i atmosfären blev den utsatt för solens UV-strålning och sönderdelades. Det frigjorda vätet försvann ut i rymden medan syret oxiderade med järn på jordytan.

För drygt 3,5 miljarder år sedan uppkom fotosyntesen hos blågröna alger. I denna process bildas molekylärt syre. Merparten av detta syre reagerade med järn som fanns upplöst i oceanerna. 

Efter någon dryg miljard år hade det mest lättoxiderade järnet förbrukats och då kunde så sakteliga syrehalten i atmosfären öka. Därmed kunde ett ozonlager uppstå som skydd för en del av UV-strålningen.

Fotosyntesen blev med tiden mer effektiv och stora mängder av koldioxiden förbrukades. Syrehalten i atmosfären ökade och för 600 miljoner år sedan började den bli en betydande del av jordens atmosfär, kanske någon eller några procent av dagen nivå.

Syret kunde användas vid nedbrytning av kolhydrater med biprodukterna koldioxid och vatten. Evolutionen tog då ett språng och därefter utvecklades nya arter explosionsartat.

För cirka 350 miljoner år sedan nådde syrehalten dagens nivå. Från starten för cirka 4,6 miljarder år sedan till idag har kvävet utgjort en stor del av luften.