Världsdel

Antarktis är land- och havsområdena kring Sydpolen. Antarktis är, till skillnad från Arktis, en riktig kontinent med en landmassa som ligger ovanför havsytan.

Antarktis, Wikipedia

Antarktis under isen

Med ungefär 14 miljoner km² är Antarktis större än Europa. En exakt storlek är svår att fastställa. Landmassor och angränsande havsområden ligger under isen som kontinuerligt ändrar storlek. Den växer efter snöfall och blir mindre när isberg bryts loss.

De transantarktiska bergen delar kontinenten i en västlig och en betydligt större östlig del. Den högsta bergskedjan är Vinsonmassivet med berget Mount Vinson som är 4 897 meter högt. Djupaste punkten som är täckt med is ligger 2 538 meter under havsytan.

Runt om Antarktis sträcker sig den Antarktiska oceanen. Den närmast liggande punkten på en annan kontinent är sydspetsen av Sydamerika, Eldslandet.

Indelningen av Antarktis sker i stora områden, hav och shelfis:

Områden

• Antarktiska halvön
• Adelie Land
• Coats land
• Dronning Maud Land
• Enderby land
• George V Land
• Marie Byrd Land
• Neuschwabenland
• Wilkes Land

Antarktiska halvön är en istäckt halvö i västra Antarktis. Halvön sträcker sig från Antarktis centrum mot Sydamerikas sydspets och är 1300 km lång. Halvön är den varmaste delen av Antarktis, mycket tack vare dess nordliga latitud och att den omges av hav

Kalla luft sveper uppåt längs halvön och ibland vidare upp mot Sydamerika. Den varmaste temperaturen som någonsin uppmätts på den antarktiska halvön är omkring 15 plusgrader, ungefär samma som på Svalbard vars varmaste temperatur är runt 13 plusgrader.

Antarktiska oceanen

Randhav till Antarktiska oceanen är bl.a.

• Scotiahavet
• Weddellhavet
• Rosshavet
• Amundsenhavet
• Bellingshausenhavet

Inlandsisen

Speciellt för Antarktis är att kontinenten är nästan helt täckt is. Dess volym är 27 miljoner gigaton is. Ett gigaton är 1 km³.

I genomsnitt motsvarar 361 Gt 1 mm global havsnivåhöjning. Om all is skulle smälta hljs havsnivån med nästan 60 m. [1]

Den antarktiska inlandsisen som är upp till 4 500 meter tjock innehåller omkring 90 procent av världens is och 75 procent av världens sötvattenreserver. Bara 280 000 km² (2 procent) av kontinentens yta är isfri. Det är bergskedjor som skär genom isen och områden med för låg nederbörd.

Shelfis är en del av glaciäris som pressats ut i havet över kontinentalsockeln (shelfen) och därför flyter ovanpå havsvattnet. Man räknar en isplatta som shelfis när den höjer sig minst två meter över havsytan, men vanligtvis är den mellan 100 och 1000 meter tjock. Shelfisen är platt och fri från spänningar. Då is bryts av från shelfisen (kalvning), kan mycket stora isberg, s.k. taffelisberg, bildas.

Till skillnad från havsis, vilken bildas på havsvattnet bildas shelfis på ankar-is som ligger på kontinentalsockeln.[2]

En shelfis ("ishylla") på östra Antarktis har kommit loss från inlandsisen. Det är inte så vanligt på den östra sidan som vetter mot Australien. Volymen är dock försumbar. Om inlandsisen på östra Antarktis smälte skulle havsnivån höjas med 50 meter, men det tar många tusen år. [3]

Några shelfisområden:

• Ross shelfis
• Riiser-Larsens shelfis
• Filchner-Rønnes shelfis
• Larsens shelfis

Havsis

Havsisen 1979 till 2022

Antarktis är omgiven av sjöis. Havsisens omfattning varier starkt men utbredningen har inte förändrats sett över en längre tid.

Aktuell forskning

IPCC:s klimatmodeller förutspår en framtida ökning av massbalansen på grund av ökad nederbörd. Enligt modellerna skulle Antarktis snarare bidra till att minska havshöjningen.[4] [5]

Trots global uppvärmning och havsisförlusten i Arktis har den antarktiska havsisens utbredning i stort sett varit oförändrad sedan 1979. Befintliga klimatmodellbaserade simuleringar indikerar dock betydande havsisförluster, i motsats till faktiska observationer. Som experter från Alfred Wegener-institutet nu har visat kan havet försvaga uppvärmningen runt Antarktis och fördröja havsisens reträtt.

Med tanke på att många modeller inte är kapabla att exakt återspegla denna faktor och havsvirvlarnas roll, ger studien, som just publicerades i tidskriften Nature Communications, grunden för förbättrade simuleringar och prognoser för den framtida utvecklingen av Antarktis. [6]

En studie ledd av forskare från Ohio University visar att ökningen av havsis kring Antarktis sedan 1979 är ett unikt inslag i det antarktiska klimatet sedan 1905 - en observation som målar upp en dramatisk första bild någonsin för väder- och klimatkonsekvenser på världens sydligaste kontinent. [7]

Albedo

Havsis har hög albedo (ca 80%), vilket reflekterar mycket av den inkommande solstrålningen under sommartid. Om den inte reflekteras värmer strålning iupp havsvatten, och därigenom initiera en positiv återkoppling, vilket leder till mer uppvärmning.

Avdunstning kommer att öka från havet när den totala istäcket minskar i storlek. Ökad avdunstning resulterar vanligtvis i ett ökat molntäcke och ökad reflektans av inkommande solstrålning. [8]

Nedbörd

Den totala nederbörden på Antarktis, i genomsnitt över hela kontinenten, är cirka 166 mm/år. Den faktiska mängden varierar stort, från höga värden över halvön (0,5 m/år) till mycket låga värden (50 mm i det höga inlandet. Områden som tar emot mindre än 250 millimeter (9,8 tum) av nederbörd per år klassificeras som öknar.

Nästan all nederbörd i Antarktis faller som snö. Nederbörd är sällsynt och förekommer främst under sommaren i kustområden och kringliggande öar. Observera att den angivna nederbörden är ett mått på dess ekvivalens med vatten, snarare än att vara det faktiska snödjupet.

Luften i Antarktis är mycket torr. De låga temperaturerna ger en mycket låg absolut luftfuktighet.

Avsmältning

Ett mått på avsmätning är Ytmassbalans (Surface mass balance). Ytmassbalans är skillnaden mellan den nederbörd (regn och snö) som har samlats på de övre ytorna av glaciärer och inlandsisar och vad som har gått förlorat på grund av smälta och eventuellt avrinning och avdunstning. [9]

Mätning av firn- och iskärnor kan ge underlag för ett längre perspektiv på ytmassbalans än vad som för närvarande är tillgängligt från satellitposter. Det visar att den nuvarande ytmassbalansen inte är exceptionellt hög jämfört med de senaste 800 åren. Perioder med hög ackumulering har inträffat tidigare, på 1370- och 1610-talen e.Kr., men det har skett en ökning med 10 % av snöansamlingen i vissa kustområden sedan 1850 - ett faktum som överensstämmer med oberoende arbete på den antarktiska halvön.[10]

Den östra antarktiska istäcket ökade med 14 ± 43 gigaton mellan 1992 och 2011. För närvarande sjunker temperaturen över östra Antarktis. Den utgör majoriteten, ca 66%, av den antarktiska istäcket.[11]

Källor

• Antarktis, Wikipedia
• Polar surface pressure, wind and temperatures, Sea Ice, Climate4you
• Antarctic glaciers
• Climate of Antarctica, Wikipedia
• Antarktis rekordvarmt - 40 grader över det normala, Omni (2022-03-22)
• The Uncertain Future of Antarctica's Melting Ice, EOS (2022-01-10)
• Polarisen
• An Introduction to The Physical Geography of Antarctica
• NSIDC
• Sea ice, Climate4you
• Polar regions normalise - for now - after record-breaking heat, AL Jazeera (2022-04-14)
• Antarktis: glaciärer i balans - inget bidrag till havshöjning, Gabriel Oxenstierna, Klimatupplysningen (2022-08-02)